Varför tränar QP egentligen?

Det hela började med att jag såg mig själv i spegeln en dag och HATADE vad jag såg! Hur kunde jag låta datorspelandet och skräpmaten gå så långt?!
"Det är mest muskler.." HAHA! det var något jag försökte intala mig själv och andra med för att försvara mig själv. Visst var jag stark men ändå fet.

Jag tränar inte för att se snygg ut naken... Eller för att jag älskar mat, det är ju iofs något jag gör men inte anledningen till att jag tränar.
Jag ville ändra mig, så jag vände mig till en gammal vän (Emil Karlsson) som jag spelat mycket dator med och som själv gjort en jävla resa.
Jag bad om hjälp och fick massor av hjälp med kost och träningssplit osv. Lärde mig även mycket ifrån fitnessguru (När de fortfarande ville hjälpa folk utan att ta deras pengar..).
Efter att jag tappat ca 10kg fett upptäckte jag att träningen inte bara var effektiv till att tappa vikt och bli starkare.

Den visade sig även vara en utmärkt ventil för att släppa ut ilska och hat. För att hålla sig lugn, snäll  och harmonisk på dygnets övriga tid.
(Ni som följt mig ett tag kanske har lagt märke till att jag ler typ.. aldrig.. Efter detta inlägg förstår ni kanske varför.)
Jag bär på ilska och hat hela tiden. Det kan vara någon som gjort eller sagt något mot/om mig, eller jag själv som ångrar misstag jag gjort och som jag även råkar upprepa helst 4-5 gånger till.. Saker jag önskar jag kunde ändra på men som jag inte kan.
Väldigt mycket hat mot mig själv nu på senaste tiden. Något som inte heller är ovanligt att jag använder som "bränsle" är folk som inte tror jag kommer klara något jag gett mig in på.
Snubblade över denna video för längesen och han tar verkligen precis på det jag menar med det här.

All denna negativa energi har skapat ett monster, ett monster jag tar fram och piskar under ett träningspass för att tygla honom.
Får jag träna är jag världens snällaste människa men om träningen faller så faller jag med den och mitt monster börjar ta över.

Den enda fördelen med att träna förbannad är att jag pressar, drar eller lyfter vikten oavsett. Detta är dock också en nackdel då jag inte vet om eller hur allvarligt jag skadat mig förrän dagen/dagarna efter passet när man skall resa sig upp ur sängen. Jag är helt övertygad om att skadorna jag haft under dessa ca 3 år har att göra med min ilska under passen. Har jag en spegel framför mig när jag kör ett set där jag bara bestämt att jag skall klara vikten jag valt blir jag rädd för
mig själv.
Många går in på gymmet glada, tränar glada, lämnar gymmet trötta men glada.
Jag går in på gymmet förbannad, tränar förbannad, lämnar gymmet helt slut men tillfredsställd och gladare igen. Tunga knäböj, marklyft, bänkpress och roddar är vad som får mig att vända i humöret. Träna mage och armar fungerar inte så på mig, därför lägger jag den träningen sist i veckan, om jag ens kör det passet.

Samtidigt som jag bär på allt detta inom mig vill jag ändå framstå som en bra,snäll,trevlig förebild för andra som vill förändra sitt liv.
Visa vägen och hjälpa alla andra som bestämt sig. Jag är hård och sträv på utsidan, men på insidan är det rosa enhörningar och regnbågar på fluffiga moln.
Nu börjar det bli dags att avsluta detta inlägg, jag hade kunnat skriva en hel bok om detta, allt som gör mig förbannad och göder monstret som finns inom mig.
Men nu har ni fått en liten inblick i mig och ni som följer mig på instagram eller facebook har också fått en liten förklaring till mina dystra, bittra inlägg på senaste tiden.
Det som hände nu var att träningen föll pga en ordentlig förkylning, och då föll jag efter då monstret var på väg att ta överhanden.

"I have alot of hate, anger in me and its all mostly directed towards myself because I dont feel like im doing things good enough.." - Rob Bailey